Debut i fortsättningsklass

Nu har jag gått och väntat på löp så länge att jag har blivit riktigt trött på att inte våga anmäla mig till kurser och tävlingar. Därför chansade jag och anmälde till dubbla klasser i rallylydnad fortsättning och hoppades att Ellie inte skulle vara på kärleksresa just då.

Första rundan kändes bra utöver att positionen är sne ibland, något jag vet att vi behöver jobba på. 10p avdrag fick vi vid en skylt där hunden ska sitta kvar och föraren ska ta ett steg till vänster och kalla in. Där tänker jag fel och visar handflatan i noshöjd som ett stopptecken (vilket jag gör vid stå-kommando) och Ellie tänker stå istället för stanna. Guld värt att ha en filmare på plats så att man kan se vad man egentligen gör på banan.
86 poäng skrapade vi ihop här!

Andra rundan kändes också bra, men även om jag lagt om strategin för ”sitt, lämna, sväng vänster, 1 steg, kalla in, sitt”, som är med även på denna bana, reser Ellie sig och det blir 10p avdrag. Då vet jag i alla fall vad vi behöver träna på. 😉
Här fick vi 88 poäng!

Det var en del nosningar på plan idag, vilket är ovanligt för Ellie, det får mig att fundera på om löpet (ÄNTLIGEN) kan vara på G. Hon har också varit extremt skvättig ute. Nu när vi har den här tävlingen avklarad får hon mer än gärna börja. 😉

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med dagen. Ellie var i en helt ny hall på nytt underlag vilket inte påverkade henne alls. Jag kände mig fokuserad, lagom nervös och Ellie kändes väldigt glad och peppig. Vi stärkte verkligen vår team-känsla vilket var målet för dagen!

Annonser

Vårt 2016

Snart är 2016 över och det börjar bli dags att utvärdera det gångna året. Vad har egentligen hänt under året?

Den största händelsen, som hela den här bloggen kretsar kring, var att Ellie flyttade hem till oss i mars. Det var egentligen inte alls planerat att jag skulle ha en till hund just då, även om jag längtade efter en. Hon bara dök upp och jag fick direkt känslan om att ”det här är helt rätt”  – och känslan visade sig stämma! 

Jag satte ganska snabbt upp tävlingsmål för Ellie – jag anstränger mig mycket mer om jag har mål att jobba mot.

Lydnad:
1:a pris lydnadsklass 2 
Vi kom aldrig till start i lydnaden då jag insåg att det var för mycket att jobba på, jag valde att koncentrera mig på brukset. Fria följet behövde förbättras och efter utvärdering av fjärren valde jag att börja jobba med låsta framben (ett projekt som fortfarande pågår).

Bruks:
Uppflyttning till lägreklass spår 
Det här var mitt prio 1 mål och jag var så glad när vi klarade det, med en klassvinst dessutom. Det var lite av en chansning att sätta upp det här målet då Ellie tidigare inte tränat personspår, men när det gäller brukset är jag 100% inställd på spår. Vi satte igång spårträningen ordentligt i april-maj och hon visade sig väldigt snart vara en naturlig spårhund, i september tävlade vi appellen och fick 10-10 på spår. 😀

Rallylydnad:
Titeln RLDN 
Ett mål som jag satte upp med syfte att få tävlingsvana och bygga en teamkänsla under lättsamma tävlingsförhållanden. Har hunden en skapligt bra grund från tävlingslydnad/brukslydnad (och föraren inte tabbar sig) så är nybörjarklassen lätt och av 3 tävlingar stod vi på pallen 2 gånger.

Övrigt:
Ev. MT och exteriörbeskrivning ✘
När det blev tal om att det skulle bli nya MT moment/regler under 2017 valde jag, i samråd med Ellies ägare Sara, att vänta med MT tills de nya reglerna kom då jag tyckte att de var bättre än de befintliga. Sen visade det sig dock att det inte blev några nya MT regler… Men nu i efterhand är jag ändå tillfreds med beslutet att inte göra MT under 2016 då jag märker hur mycket Ellie växt under tiden som gått sedan hon flyttade hit. När hon kom hit var hon i många situationer en mycket försiktig tjej, att kampa var t ex lite läskigt och pressande. Jag har fokuserat mycket på att låta henne växa, att inte hålla henne för hårt och att stärka henne i mångt och mycket. Idag märker jag stor skillnad mot tidigare, hon tar för sig, hon är en självsäker individ och hon älskar att kampa. En situation vi fortfarande jobbar med är att hon tycker att det är lite obehagligt med folk (domare, TL, osv) på tävlingsplan men i övrigt är den försiktiga tjejen borta. Jag är övertygad om att det kommer gå bättre på MT 2017 än vad det skulle gjort under 2016.
Exteriörbeskrivning har jag varit öppen för att genomföra, men de få gånger det genomförts inom rimligt avstånd har jag tyvärr jobbat.

Vad gäller hunderiet är jag supernöjd med året som gått. Vad gäller mig själv har året varit både bra och dåligt, jag har fått heltidsjobb, bytt arbetsgivare och fått högre lön. Mitt mående har varit sådär då jag väldigt ofta är galet trött, vissa dagar hänger huvudet inte alls med och jag avskyr det då det går ut över hundträningen och livet som helhet. 

Måste även tillägna några rader åt min gulle-fläck Tåss, han är ingen tävlingshund och det är därför som det inte skrivs så mycket om honom i bloggen. Han fyllde 5 år i augusti och det är nog först nu som han fått ner alla 4 tassarna på jorden och jag vågar nästan påstå att han börjar bli behaglig. 😉 Han har också utvecklats mycket under året som gått, mycket tror jag beror på Ellie – han trivs verkligen att leva tillsammans med henne.

Nu börjar det bli dags att fundera på mål för det kommande året. Mycket beror på om/när det blir valpar och hur stor del av säsongen som försvinner. 

Här är några bilder som visar vad vi gjort under 2016:

Vi väntar på löp

Jag har upptäckt att väntan på löp är riktigt tråkig, att inte kunna planera in några kurser eller tävlingar utan bara vänta. Enligt beräkningar skulle Ellie ha börjat löpa för någon vecka sedan, men de senaste löpen har infallit någon månad senare än beräknat. ”Lagom till julruschen” som jag sa till Ellies ägare Sara som ska åka iväg med henne för parning. 😉

Just nu har vi inget mer planerat under 2016 men vi har hunnit med en del under de senaste månaderna. I oktober blev jag inbjuden att gå som åskådare på en 3-dagars vallningskurs för Ewa Skogh (kennel El Merino’s) som ett gäng valpköpare från kennel Peak’nStuff ordnat. En väldigt lärorik helg där det var allt från hundar som träffade får för första gången till hundar som vallar regelbundet. Även Ellie fick lov att komma in i fållan en gång, vilket gav mig bra tankar för vår fortsatta träning.

14890596_1523495211010464_2582269419770312339_o
Fotograf: Carina Forsberg

Även nu i november var jag åskådare på kurs. Den här gången lydnadskurs för Helene Lindström (High 5 hundkurser). Det sura var att jag från början planerat att delta på kursen som aktiv deltagare, men valde att tacka nej då risken fanns att Ellie skulle löpa då – men det gjorde hon givetvis inte. Nåja, jag är väldigt glad över att vi fick chansen att följa med ändå och titta på de 6 aussies och 1 flatte som deltog. Det är första gången jag går kurs för Helene, men det kommer definitivt bli fler tillfällen. Av alla lydnadsinstruktörer jag gått för är hon den enda som fokuserat på den helhet som krävs för att lyckas i de högre klasserna – hela tiden med enorm energi och en positiv anda. Jag som haft en liten dipp i min lydnadsmotivation känner mig nu taggad på nytt!

Nu väntar vi som sagt på löp, och om allt går som planerat ska Ellie paras på det löpet. Skräckblandad förtjusning för min del då jag tror mycket på kombinationen samtidigt som jag är rädd för att något ska gå fel. Jag håller tummarna och hoppas på att få besöka ett gäng galna aussievalpar till våren!
Håll utkik på https://aymiks.wordpress.com/

Vallning i Vara

Igår träffades jag och Ellies ägare Sara nere i Vara hos Kalote’s kennel för att valla med våra hundar. Ellie var superpepp och glad över att träffa Sara och hennes hundar igen. 🙂

wp-1476005592751.jpg

Ellie och jag har bara tränat fösning tidigare och det har inte känts som att vi kommit igång på riktigt. Här fick hon chansen att komma nära djuren, känna att hon har kontakt och få jobba med kroppen som den kroppsvallare hon är. När Ellie känt av situationen och börjat förstå vad som förväntas av henne kände jag att vi fick till ett riktigt bra samarbete. Hon tappar inte huvudet utan behåller sitt lugn vilket gjorde att även jag kunde känna mig lugn. Hon var inte alls känslig för press och jobbade sansat och balanserat.

Det var verkligen roligt att komma iväg och valla igen!  😀 Nu är jag, återigen, grymt taggad på att skaffa egna får. Jag siktar på våren/sommaren 2017 och hoppas på att det ska vara genomförbart.

wp-1476005339751.jpg

Vår första titel!

Igår åkte vi iväg till Gagnef-Floda BK för att, för tredje gången, tävla rallylydnad nybörjarklass. Samtliga klasser kördes på tävlingen, det var många ekipage att titta på innan vår klass startade efter lunch.

Efter banvandringen startade jag och Ellie som nr 2. Känslan inne på banan var sådär, jag vet hur det känns när hon ger 100% engagemang på tävling och därför drar det ner känslan direkt om jag känner att hon är något ofokuserad. När jag tittade på filmen efteråt såg det dock bättre ut än vad det kändes. För lång väntetid för henne inne på plan och för dåligt planerad uppvärmning kan ha varit bidragande orsaker. Jag gillar verkligen att analysera våra träningar och tävlingar och kunna dra lärdom från det som gick mindre bra och lägga upp en plan för hur det kan förbättras.

Resultatet av vår runda blev 93 poäng vilket gav oss vår första titel: RLD N! Det räckte också till en 3:e placering. 🙂

wp-1475396958235.jpg

wp-1475397231189.jpg

Nu får vi se om vi hinner med fler tävlingar innan nästa löp som är beräknat till november. Det finns några lämpliga tävlingar som infaller ungefär då, vi kanske chansar och anmäler och hoppas på att löpet kommer något senare än beräknat som det gjort de senaste gångerna. 😛

Uppflyttade till lägreklass!

Igår 18/9 debuterade jag och Ellie i bruksspår, en debut som jag sett fram emot länge med skräckblandad förtjusning!

Samlingen skedde kl 08 i närheten av spårskogen bara 10 minuter från där jag bor, skönt att ha nära till någonting för en gångs skull. 😀
Efter en natt med dålig och nervös sömn fick jag knappt ner någon frukost, Ellie verkade inte alls känna av mattes nervositet utan var pepp som vanligt.
Väl vid spårmarkerna drog jag startnr 6 av 8 vilket betydde en stunds väntan efter att vi lotsats ut till vårt spår. Väntan betyder att nerverna gör sig påminda men jag försökte hålla fokus på att Ellie har bevisat många gånger att hon är en duktig spårhund.

Vårt påsläpp var vid ett gammalt kalhygge med uppvuxna buskar, hon vindade in spåret när jag selade på henne och tog sen upp spåret stensäkert. Själv hade jag fullt sjå med att inte snubbla på något tills vi efter 20-30 m kom ut i jättefin öppen skog där hon snart markerade första pinnen. Vinklar säkert höger i första vinkeln, kommer rakt på andra pinnen, kollar av åt vänster innan hon vinklar höger i andra vinkeln och spårar fint och säkert fram till slutpinnen. En riktigt härlig känsla med en sån grym start på tävlingen, bästa spårvovvan!!

Spårning 10-10

Efter spåret var det dags att åka till brukshundklubben för budföring och lydnadsmoment. Det blev en ganska lång väntan då domarna först skulle döma sökhundar, rapporthundar och ha lunch. Då är det skönt att ha en hund som lätt kan sova och vila upp sig i bilen och inte sitter och laddar ur sig. En väldigt rolig överraskning var att Ellies tidigare fodervärd Roland var på plats för att titta på vår tävling, vi bor långt ifrån varandra och har inte haft möjlighet att träffas tidigare. Väldigt givande att prata om hur vi upplever Ellie och rasen och se de träffas igen efter över ett halvår.

Budföringen skedde med en, för Ellie, okänd man som hon glatt sprang fram och hälsade på. Efter uppställning springer hon i full fart och sätter sig hos mottagaren, studsar ut åt sidan när han ska klappa, kommer tillbaka i position, låter sig klappas och springer på mottagarens kommando. När hon är på väg tillbaka mot mig ser jag att hon håller blicken på domarna och väljer att lägga på kommando ”Elliehit”, då hon några gånger på träning sprungit till domare/TL, och hon gör en snygg avslutning in till mig. SÅ gött att få ett kvitto på sin träning där vi i budföringen dragits med tjuvstarter och dragning till fel person!

Budföring 9-9

Med så bra poäng på specialen skulle uppflyttningen vara i hamn om vi inte drog på oss för många nollor i lydnaden.

Platsliggande är alltid ett läskigt moment, speciellt i de lägre klasserna där hundarna kan vara väldigt gröna. Ellie är väldigt säker på platsen så nervositeten läggs istället på vad de andra hundarna kan ställa till med som även drabbar min hund. Alla hundar lades i samma grupp vilket blev 10 hundar där Ellie låg i mitten som nr 5. Kelpien som låg till höger om Ellie låg väldigt oroligt och Ellie valde att hålla blicken snett åt vänster. En säker plats där Ellie ligger tungt och tryggt!

Platsliggande 10-10

När det börjar bli dags för vårt lydnadsprogram värmer vi upp, samlar ihop oss och går ut på plan. I linförigheten känner jag direkt att hon inte är med, hon sitter ej i flera halter, håller dålig position och jag ger flera DK i försök att peppa henne. Linförighet/FF är inte vårt paradmoment och jag tror att Ellie kände att det var lite läskigt med mycket folk på plan som alla höll full fokus på henne när hon inte haft möjlighet att checka av dem, hon kan vara lite känslig för sån typ av press.

Linförighet 5-6

Framförgåendet är jag riktigt nöjd med, även om det inte gav några toppbetyg. Vi har inte jobbat med momentet speciellt länge och har stött på många problem som oförståelse för momentet, att hon går snett, tjuvstart, stannar snett/håller inte pos, sackar av i tempo mm. De senaste veckornas träning har dock gått riktigt bra men det kändes ovisst hur momentet skulle fungera vid en tävlingssituation.
Hon går ut med bra fart (utan tjuvstart!), stretar något på första sträckan, sackar av lite på tempot och det blir därmed något kort avstånd, vid avslutet har hon framåttänk och det går någon sekund innan hon inser att vi gjort halt.

Framförgående 7-7

Läggandet funkar bra som vanligt, hon har grym teknik!

Platsläggande 10-10

Inkallningen har lite dåligt tempo och något snett avslut – men vi har i alla fall jobbat bort travet. 😀

Inkallande 9-9

Apporteringen är något vi jobbar hårt med, vi har problem med dåligt gripande och dålig fart in, vilket syntes på tävlingen.

Apportering 6-6,5

Vid hoppet fick vi avdrag för liten tvekan vid återhopp och sne ingång.

Hopp över hinder 9-9,5

Ytterligare nervös väntan på prisutdelningen där det kändes som att uppflyttningspoängen var nådda, men jag vågade inte hoppas för mycket då jag själv inte haft koll på poängen.

Vid prisutdelningen ropades jag upp sist, för vi hade tydligen VUNNIT?! Med 274 poäng och därmed är vi uppflyttade till lägreklass! Total lycka och extra roligt då tävlingen gick på hemma-klubben! Dessutom blev det dubbelt aussies på pallen då våra duktiga träningskompisar Johanna och Most (Peak’nStuff Must Summit Up) kom på en silverplats med uppflyttningspoäng. Av de 6 som genomförde tävlingen i spårhundsgruppen (2 bröt) blev 5 st uppflyttade, grymt!!

wp-1474278056018.jpg

Rallylydnadstävling, långspår och träningstävlingar

Under de senaste veckorna har vi hunnit med en hel del roliga aktiviteter.
I slutet på juli åkte vi iväg på träningstävling, på en för Ellie okänd plats. Jag hade fokus på appellens lydnad och valde att köra linförighet, platsläggande, inkallning, budföring och platsliggning. Linförigheten/FF kan vara lite svajig, vi har inte riktigt hittat rätt känsla där än, men jag valde ändå att köra igenom momentet i en tävlingslik situation för att checka av och känslan var riktigt fin! Platsläggandet känns stabilt och var det även på träningstävlingen. I inkallningen jobbar vi mycket med att motivera upp farten och nog har det gett resultat, här galopperade hon – om än inte riktigt så snabbt som målbilden anger. I budföringen vill hon gärna tjuvstarta från mottagaren och jag har lagt upp en plan för att bli kvitt detta. På träningstävlingen hade hon bra fart ut och tar ett skutt åt sidan när mottagaren ska klappa, hon kommer snabbt tillbaka, sätter sig i korrekt position, kan klappas och ser ut att springa exakt samtidigt som mottagaren ger kommando (Ellie var alltså förmodligen inte inställd på att vänta på kommando).
I platsliggningen känns hon väldigt trygg och stabil.

platsliggning

Första tisdagen i augusti var det träningstävling på brukshundklubben. Eftersom det är ungefär 1,5 månad kvar tills vi ska tävla appellen valde jag att köra igenom fler moment från appellydnaden: hopp, apportering och budföring. Hopp-momentet har tidigare varit lite svajigt, hon har intagit ligg-position istället för sitt-position på andra sidan, varit för het och hoppat innan vi har ställt upp men om jag har förstärkt sitt-positionen innan hoppet har hon inte hoppat alls. På senare tid tycker jag att vi fått till bra träning och jag är nöjd med utförandet på träningstävlingen trots att hon först hoppade på TL:s  kommando. När jag tog tillbaka henne och gjorde om blev det ett fint utförande.
I apporteringen hade hon som vanligt fin fart utåt, vid apporten (som var väldigt tuggad) stannade hon till och verkade tänka ”Va? Den är ju skitäcklig!” tog den, dålig fart in och sne ingång. Där har vi mycket att jobba med.
I budföringen verkade hon lite osäker när mottagaren skulle klappa men bibehöll position, med tanke på den förra budföringen fick mottagaren belöna och klappa redan innan vi gick och ställde upp. Mottagaren fick instruktioner om att belöna, avvakta, belöna, avvakta, belöna för att undvika en tjuvstart men likväl blir det en tjuvstart. Vid en tjuvstart hade jag i förväg bett mottagaren att försöka få tillbaka Ellie, det lyckas och andra gången springer hon på kommando. Dock springer hon för första gången inte till mig utan till TL som står väldigt nära mig, jag ser på Ellie att hon blir osäker ”Oj, vart ska jag?”. Note to self blir att lägga på ett DK ”fot” om jag ser den där osäkerheten igen.

Förra veckan fick jag och Ellie chansen att prova på något riktigt häftigt – ett långspår! Det är precis som det låter – ett långt spår. Just det här spåret var ca 6 km långt och vi var 6 spårhundar och 5 förare som gick. Spårläggaren går inte med oss utan vi blev instruerade att åka till en viss plats där spåret var lagt, vart och åt vilket håll det gick var okänt. Den mest erfarna hunden fick leta upp spåret vilket gick galant, sedan turades hundarna om att spåra – spårhunden går först och de andra går bakom.

20160807_093003

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av Ellies spårarbete i långspåret. Jag vet att hon kan spåra, men kommer hon göra det här eller kommer hon bara gå skogspromenad? Egentligen är hon ju ganska ung och oerfaren.
Men när det blev hennes tur selade jag på henne och hon gick som en klocka! Spårläggaren hade lagt ut flera föremål i spåret så att vi skulle veta att vi var på rätt väg, dessutom hade hunden som gick först en pejl så att spårläggaren såg vart vi var. Ellie hittade en handske, en platt burk, två spårpinnar och en isskrapa i spåret.

20160807_104136

Spåret gick högt och lågt, över myrar och över sten. Att inte ha en aning om vart spåret går utan sätta all tillit till hunden och fokusera till fullo på att läsa av hundens spårarbete är otroligt nyttigt för mig. Det var en fantastiskt upplevelse för mig och en grym erfarenhet för lilla svart-vit som inte slutade spåra bara för att hon gick längst bak och orkade hålla i ända till slutet. 🙂

långspår

Igår den 8/8 debuterade jag och Ellie i rallylydnad, dubbelklass. Jag satt och tänkte i bilen på väg till tävlingen hur knäpp jag är som åker och tävlar när jag bara gått en rallybana totalt två gånger. Tanken är inte att vi ska göra karriär i rallylydnad (vi kör nog nybörjar- och fortsättningsklassen) utan att vi ska få tävlingserfarenhet och testa vårat samarbete på ett lättsamt sätt. För av någon anledning känns rallylydnad så tryggt och lättsamt. Visst var jag lite nervös inför våra rundor, men inte så att nervositeten påverkade mig på något sätt. När det är dags att tävla brukset känns det som att jag kommer vara sådär spy-nervös.

Jag tycker att det var två bra banor utan några egentliga svårigheter. I A-banan var det mycket långsam marsch och jag var lite orolig över att jag skulle glömma bort att gå långsamt efter skyltarna. Inne på A-banan får jag direkt känslan av att Ellie är med mig till 100%, det kändes så jäkla bra! 1 poängs avdrag för långsamt läggande (DK) och 3 poängs avdrag för att Ellie trampade på en skylt. Totalpoängen för A-banan blev 96 poäng och vi hamnade på en 3:e placering.

När vi skulle starta B-banan hade jag inte uppfattat att vi skulle vända på startordningen (jag hade startat sist på A-banan och skulle alltså starta först nu). Därför hann vi inte värma upp och Ellie kändes inte lika fokuserad. Vi fick 6 poängs avdrag för sträckt koppel och domaren påpekade att om jag bara förlänger kopplet så slipper jag alla de avdragen. 2 poängs avdrag för att momentet utfördes för långt från skylten. Totalpoängen för B-banan blev 92 poäng vilket jag var nöjd med med tanke på att känslan inte var lika bra som i första rundan.

20160808_212758

Vi tar med oss många bra erfarenheter från den här tävlingen! Att vi kan gå in i bubblan och ha ett grymt samarbete trots tävlingspress, ny miljö och många människor runt omkring som har ögonen på oss när vi tävlar. Vetskapen om att Ellie går bättre desto mer hon får värma upp och jobba sig in i bubblan har jag uppfattat redan från tidigare träningar och träningstävlingar, men den blev ännu tydligare nu.

Nu laddar vi inför appellen i september!